- Aldrig mer!

När vi var på väg in till förlossningen slog jag av min telefon, av förklarliga skäl.
När vi fått lilleman, ville jag såklart berätta den glada nyheten för nära och kära, men för mig gick det inge vidare bra med det.
I samband med att jag fick en ny telefon fick jag även ett nytt kort, det innebar ny pinkod. Och eftersom att jag inte lagt det nya på minnet och hade inte heller bytt kunde jag inte slå igång telefonen förrän vi kom hem.
När jag väl slog på den hade jag x antal grattis-sms att läsa. Hade också fått gratulationer här och på facebook, så när jag svarat på alla gratulationer visste jag inte vem/vilka som visste eller som jag berättat för. Så om Du inte fått den nyheten av mig, utan genom någon annan, eller sett det på någon sida, ber jag om ursäkt!
Tyvärr är jag beroende av dessa tekniska prylar att jag inte lärt mig många nummer utantill.

Nu under jul hände i princip samma sak. Batteriet tog slut på telefon, och jag kunde fortfarande inte den nya pinkoden.. När vi kom hem dagen efter slog jag igång den och då fick jag fingrarna ur och böt tillbaka till min gamla kod! Nästa gång glömmer jag säkert bort att jag bytt och tror jag har den nya och blir arg för det! :P






Jag har lärt mig en sak idag! Jag ska aldrig mer plocka ögonbrynen i en liten spegel där jag bara ser brynet!! Det gjorde jag idag och resultatet blev blä! För smala bryn för mig.. Nästa gång ska jag, som jag brukar, stå i toan i storspegeln och noppa/plocka dom. Det lär nog dock dröja innan dom växt ut lite mer :O
Jag ogillar mina bryn som dom i vanliga fall är, men inte vart dom bättre efter idag!


- Förlossningsberättelse nr 2

Ja, som många av er vet var jag osäker på om det var slemproppen som gick söndagen 29 november. På mvcbesöket som jag var på den 7e december fick jag det bekräftat; det var slemproppen som gått!
Nåja, att det kunde dröja läänge hade jag både hört och läst så jag tänkte inte mer på det.


Söndagen den 6e december lämnade vi Harry hos sin mormor och morfar så att jag skulle få vila upp mig ett par dagar. Vilket jag gjorde, i alla fall måndagen :P Då gjorde jag nämligen ingenting alls!! På tisdagen däremot bakade jag bullar och daim, som tog hela dagen/kvällen för mig. Då infann sig varken stress eller press, samt vilostund när jag fick främmande.

I alla fulla fall, så när jag skulle lägga mig där vid 01-02, så fick jag lite ont i magen.. Slog på lite musik på telefonen och efter en stund släppte det onda och jag somnade. Vid 9 tiden på morgonen vaknade jag av lite smärta, men kunde somna om för att sedan vakna igen av att det gjorde ont, fortsatte så en stund till jag inte orkade ligga kvar längre. Tog mig en dusch i hopp om att det skulle sluta göra ont, vilket det inte gjorde.
Satte mig vid datorn och läste lite bloggar (såklart!), och inte hade jag så ont då inte...
I alla andra 'ställningar' gjorde dock det, och DÅ började jag inse att fan, det MÅSTE ju vara värkar, eftersom att smärtan kommer och går! Haha, jag som inte alls var beredd på det, jag var ju beräknad om 12 dagar och skulle hämta hem Harry den dagen!
Ringde då mamma och sa att jag avvaktar med att komma eftersom att jag hade värkar.

Per vaknade och skrattade åt mig när jag stod i sovrummet och andades, frågade om det var dags. -njäe, det tror jag inte, det är säkert bara falskt alarm, fick han till svar.
Han tyckte i alla fall att jag skulle ringa in till förlossningen, men det tyckte inte jag. Såå ont hade jag faktiskt inte!

Per undrade hur långt jag hade mellan värkarna, bra fråga tyckte jag! Hallå, jag har ont, jag försöker bara komma igenom värkarna på lättaste sätt, inte bryr jag mig om längden mellan dom!! Men efter en stund tänkte jag att det kan ju vara bra att veta på ett ungefär hur ofta värkarna kommer, så satte mig vid varktimer.se och klockade och de kom med ca 3 minuter mellan. Läste lite där och det stog att som förstföderska 'ska' man åka in när man har ca 3 minuter mellan och som omföderska när man har 5-6 minuter mellan. Då blev jag lite nervös och tänkte att va fan, kanske lika att ringa in till förlossningen så dom vet att jag åtminstone har värkar och förbereda dom på att jag kanske snart kommer. Ringde dom första gången vid 14.30, och jag kom fram till att jag ville avvakta en stund innan vi åker in. Så jag började packa om bb-väskan, Per klev upp ur sängen, ringde chefen och arbetskamraten och meddelade att han inte skulle jobba den eftermiddagen/natten. Han fick även göra lite färdkost eftersom att ingen av oss hunnit äta något..
Efter tio minuter, en kvart, efter första samtalet till förlossningen, ringde jag in igen och meddelade att; NU kommer vi!!

Åkte dock först förbi Pers föräldrar och hämtade en bilbarnstol, sen brassa vi iväg till sunderbyn. Fick påpeka ett flertal gånger att han faktiskt inte behöver köra så fort, men det örat lyssnade inte han på ;)

Framme var vi vid kvart i fyra, då hade värkarna börjat komma lite tätare samt att det var lite mer kraft i dom. Fick lägga mig i ett undersökningsrum, och när dom första gången kollade mig var jag öppen 7 cm!! Dom= barnmorska samt barnmorskestuderande.

Jag fick snabbt förflytta mig till en förlossningssal, för där skulle jag visst stanna, skönt!
Dom tyckte jag hade kämpat på bra hemma, vilket jag själv inte höll med om. Det gjorde ju liksom inte så ont att jag trodde jag var öppen så pass mycket! Tji fick jag :]

Väl i förlossningssalen vart jag uppkopplad, fick nål i handen och fick börja med min älskade vän, nämligen lustgasen! Den höll mig lika kär denna gång som förra :D

Jag fick gå på toa och sånt där och efter det började det trycka på ordentligt. När värkarna kom försvann hjärtljuden, så dom beslöt sig för att ta hål på hinnorna och sätta en skalpelektrod på bebisens huvud. Sagt och gjort. 16.51 tog dom hål på hinnorna, var fortfarande 'bara' öppen 7 cm, men på en kvart öppnade jag mig de resterande 3 centimetrarna samt att jag hade krystvärkar, så klockan 17.04 kom våran andra prins till världen!!
Bebisen som visade sig vara en perfekt liten kille 'stod' en värk (eller hur dom nu uttryckte det). Huvudet kom ut, men fick 'stå' kvar till nästa krystvärk kom, så vi hade en liten grå/blå liten kille att gosa med de första timmarna, men trots det var han såklart lika fin som storebror!!

Denna gång hade jag turen att jag inte behövde bli sydd ett enda stygn, fick bara två 'skrapsår' som dom benämnde det. Det kunde svida att kissa, men något sånt har jag inte känt av, skönt! Hann inte med någon ryggbedövning som jag sett fram emot, fick klara mig med lustgasen, vilket fungerade galant!
Jag var oförskämt pigg efteråt, och hade helst satt mig i bilen och farit hem direkt, men se, det får man ju inte!

Hade turen denna gång att vi fick en barnmorska och en barnmorskestuderande som var superbra! Kände mig väl omhändertagen =P

Förlossning var verkligen en drömförlossning, kan inte klaga på något!



Nu har vi berikats med inte bara en, utan två underbart fina prinsar!
Vi är ofantligt lyckliga föräldrar!! ♥









Studerar lillebrorsan


Kärlek mellan bröderna



- 6 år

6 år idag!
Det har resulterat i världens två finaste prinsar!



Älskar mina pojkar mest av allt!


- Välkommen till jorden





I onsdags kl 17.04 blev Harry storebror till lilla Evert!
Nu har vi två prinsar som förgyller våra liv
Våra älskade pojkar!






Välkommen till jorden, välkommen min vän
Låt lyckan följa med dig, på din väg från himmelen.
För som en ängel har du landat, här i vårat hem.
Välkommen till jorden, min vän.
Välkommen hem!






- Saknar

Vad jag saknar dig lilla ♥t!!

Dags att lägga sig under täcket så det fortare blir morgon. Då ska jag åka och hämta hem min prins!





♥ ♥ ♥


- Stjärna till er

Jag fick det bekräftat idag när jag var hos barnmorskan; det är slemproppen som gått! Även om det var en vecka och en dag sen den gick så har inget hänt.

Igår for vi hem till mamma och pappa och fick oss köttsoppa, Mums!
Harry och Kajsa fick även stanna där så jag skulle få vara hemma själv och vila upp mig. Har jag snälla föräldrar så säg?!
Imorse sov jag till halv tolv när jag tyckte det var dags att kliva upp och hoppa i duschen och göra sig klar för mvc, så jag inte skulle behöva stressa på slutet. Var grymt trött, jag hade kunnat sova flera timmar till! Imorgon hade jag dock tänkt ligga kvar till jag får liggsår typ ;P Sen ska jag baka bullar och kanske daim.
Om inte klockan hinner bli för mycket åker jag till mamma och pappa och antingen hämtar hem min älskling eller stannar över natten och åker hem på onsdag. Vi får se hur det slutar. Ett som är säkert är i allafall att jag saknar lilleman vääldigt mycket!! Men jag ska samtidigt erkänna att det är skönt att få vara själv nu såhär i slutet av den här graviditeten. Snart blir det verkligen full rulle här hemma!
Ett stort tack ska ni ha mamma och pappa, som vill rå om lillprinsen och lurvkajsa ett par dagar!
En stjärna i himlen borde ni få ♥


Första träffen med Harry utanför sjukhusets väggar.
Första gången harry är hos mormor och morfar.




Ska fortsätta se mamma till en mördare nu och sen beställa färdigt julklapparna som är kvar så dom hinner anlända innan självaste julafton!



Kärlek till familj och vänner!

- Lyssna och njut!

Har ni inte hört denna fantastiskt duktiga tjej, så gå in på Martina och lyssna och njut!! =]
Helt klart värt 3 minuter av ditt liv att lyssna på!


- Vagnsbilder

Hannah; här får du lite fler bilder så du ser hur vagnen blir när man har syskonsitsen på.

Baby + Harry.


Samma här..


...och här




När babyn blivit så pass att kunna sitta själv, då sitter h*n där baki och Harry framför.


Om ni tror att det är vårat nytillskott som sitter i vagnen tror ni fel, det är bara en gammal docka som jag haft när jag var liten. ;D


- Dags att lära sig ?


Jag pratade ju om att visa bilder på vårt juliga hem, men eftersom att jag tog utan blixt vart det inga bra kort. Är ju också sämst på att ta kort men jag bjuder ändå på några få julbilder.. (Kanske det är dags att jag sätter mig ner, läser och verkligen lär mig hur jag ska ta kort med kameran?!)












Sen en bild på vårat nya vrålåk =]
Att få en bild på Harry när han inte blundar, lutar huvudet en massa bakåt/framåt gick inte att få innan jag gav upp. Men det är ju vagnen jag ska visa och inte lilleman :D



- Bekännelse

Ja, jag har en bekännelse.

Idag går jag in i v37+0, dvs v38.
De flesta har vid denna tidpunkt i graviditeten hunnit köpa på sig både det ena och det andra. Det har inte jag. Jag har inte köpt en pinal! Vagn är det enda som kommit till vårat hem, och den har vi fått.
Jag har inte köpt på mig någon body, inga byxor, inga strumpor - inget!
Visst, vi har ett barn sen tidigare som vi kan använda av. Men nog skulle det vara roligt att ha något nytt plagg till det nya tillskottet..
Eftersom att vi inte vet könet, så känns det inte så roligt att köpa något. Jag kommer ihåg att jag köpte lite neutrala färger till när Harry skulle anlända, eftersom att vi då heller inte visste könet. Men när han väl kom ut och vi fick se att det var en pojke, kan jag ärligt säga att jag tyckte det var betydligt roligare att klä han i typiska pojkkläder än neutrala. Jag som hade sagt till mig själv att jag inte skulle vara sån. Tss, pyttsan! =]
Därför väntar jag med att köpa nya kläder. Blir det en tjej kan jag ärligt säga att då vill jag klä henne i tjejiga kläder!

Nu ljög jag visst, kom precis på att vi köpt blöjor, men det är dock det enda! 


Bb-väskan packade jag i söndags, men måste kolla igenom den en gång till.. Ja, det närmar sig med stormsteg!

- scmamxslöfpjrhy!!!

Typ så känner jag mig för tillfället!!

Ibland känns livet bara sådär blaha. Just idag gör den det. Eller rättare sagt efter vilan jag tog mig. Har bara varit vaken en timma från den typ och hade jag vetat att jag skulle känna såhär skulle jag aldrig tagit den där vilan, eller ännu hellre, aldrig vaknat från den!
Nu har jag dock världens finaste-bästa son här hemma, så det är bara att rycka upp sig, även om jag inget hellre hade velat än att ligga i soffan/sängen ända till morgondagen stundar.

Idag är en sån dag när jag verkligen, verkligen hade velat att Per jobbat förmiddag och få ha han hemma ikväll. Det ville nog Harry med, för jag var inte den enda som fällde en tår när han for! FjantLinda, it´s me..

Att jag sen haft en jobbig natt med smärta i fian/bäckenet/ptja, därikring, så att jag knappt kunnat vända mig har inte gjort det bättre. Det har även hållt i sig hela dagen och när vi var ute i snön och lekte/skottade/åkte pulka blev det ju inte bättre...!



Om någon annan har en lika jobbigtristtråkhemskdag som jag är du/ni hemskt välkomna att hälsa på så kan vi tråka/deppa ihop! Någon som känner sig manad?


Nu är det väl lika att vi klär på oss och far iväg på affärn och handlar lite, annars får vi oss ingen middag idag. Eller annars får vi oss en äckelpäckelmiddag. Det vill vi inte. Någon som har något gott och lätt middagsförslag förresten?!


RSS 2.0