lindta

Hur visar man uppskattning och tacksamhet?

Alltså riktig, sann och ren uppskattning och tacksamhet?
Så personen/personerna riktigt förstår hur tacksam och glad man faktiskt är över något dem gjort eller gör?!

Att vara utan blöja under natten gick problemfritt förbi!
Duktiga pojke!!
Jag fick dock gå in till Harry av annan orsak i natt, nämligen att han hostat så han kräktes :( Denna jäkla förkylning, försvinn tack!

Jahaa.. vad har hänt sen sist? Mycket, men ändå så lite.. Inget jag orkar rabbla upp här.

Evert har ju knogat att gå mellan två personer mycket på sistone. Var superduktig redan från början men blev sen en liten fegis och har velat hålla fast i något när han gått. Senast igår när han tränade på att gå, var det lite knackligt. Han har varit så 'het på gröten' på sistone... Med det menar jag att när han har till exempel gått mellan mig och Per och vi räcker fram armarna, så när han närmar sig slänger han sig framåt så vi många gånger måste fånga upp han...

Men jag kan dock notera att när jag kom hem från skolan idag så höll Evert på att traska runt så duktigt så! Han traskade många steg stadigt och med självförtroende. Tänk vad fort det går, från att igår vara en liten fegis och slängt sig i famnen till att idag gå från punkt a till punkt b jättebra.


Har sagt det förr och säger det igen...
Tiden går fort, för fort!


Harry då? Ja, igårkväll när han skulle göras kvällsklar vart han jätteledsen och ville inte alls sova med blöja på.  Jag sa då att han fick testa att vara utan blöja från och med inatt, så nu sover han utan, vi får se hur det går. =]



Natten som var, blev det inte mycket sömn för min del. Den yngste i familjen är så besvärad av sin förkylning, han hostar, snorar och har sig. Andningen låter tung och så låter det som att han har en perkulator i bröstet när han andas. Inatt vaknade han och var ledsen, somnade om i två minuter, vaknade och skrek och så fortsatte det ett bra tag. Testade på att klä på han så han skulle få sova ute i uterummet i vagnen en stund för att det kanske skulle underlätta. Han somnade.. Och vaknade lika fort! Tog in han igen och så la jag han på mitt bröst i soffan och där somnade vi gott båda två i det fåtal timmar som herren behagade sova.


Givetvis är ju nätterna värst när man är som tröttast!

Kanske är det dags att kontakta farbror doktor och höra om han har något som underlättar för lilleman. Har aldrig varit med om att Harry haft det såhär, så jag har ingen aning om hur man ska bete sig ;] Jag är dock den som inte vill kontakta sjukvården i onödan.
Det är så många andra bra på!


Harry älskar fortfarande att vara på dagis vilket jag tycker är superskönt! Lite jobbigt är det dock ibland när jag ska hämta hem han. Då vill han absolut inte följa med hem, men det tar jag som något positivt! :]



Våra små (stora) skatter!!
Vad vi älskar er!

Wihooo, bloggsvackan har jag nu sprängt!
Får se hur länge detta håller i sig ;]

När jag kör bil brukar jag tänka på hur mycket vi egentligen litar på våra medtrafikanter...
När jag kommer och kör efter vägen och möter en bil, vad säger att inte den helt plötsligt kan svänga över på min sida av vägen och köra rakt in i mig?! Ibland tänker jag att den mötande bilen kommer att köra rakt in i mig, och tänker då i mitt huvud på alla mina nära och kära, på mina ÄLSKADE barn och sambo, sänder dem en extra kärleksfull tanke och inser sen att bilen har kört förbi och jag överlevt!
Det är kanske dags att börja ha lite respekt för mötande bilar?






Brukar ni tänka något speciellt när ni kör/möter bilar?