lindta

Ja, som många av er vet var jag osäker på om det var slemproppen som gick söndagen 29 november. På mvcbesöket som jag var på den 7e december fick jag det bekräftat; det var slemproppen som gått!
Nåja, att det kunde dröja läänge hade jag både hört och läst så jag tänkte inte mer på det.


Söndagen den 6e december lämnade vi Harry hos sin mormor och morfar så att jag skulle få vila upp mig ett par dagar. Vilket jag gjorde, i alla fall måndagen :P Då gjorde jag nämligen ingenting alls!! På tisdagen däremot bakade jag bullar och daim, som tog hela dagen/kvällen för mig. Då infann sig varken stress eller press, samt vilostund när jag fick främmande.

I alla fulla fall, så när jag skulle lägga mig där vid 01-02, så fick jag lite ont i magen.. Slog på lite musik på telefonen och efter en stund släppte det onda och jag somnade. Vid 9 tiden på morgonen vaknade jag av lite smärta, men kunde somna om för att sedan vakna igen av att det gjorde ont, fortsatte så en stund till jag inte orkade ligga kvar längre. Tog mig en dusch i hopp om att det skulle sluta göra ont, vilket det inte gjorde.
Satte mig vid datorn och läste lite bloggar (såklart!), och inte hade jag så ont då inte...
I alla andra 'ställningar' gjorde dock det, och DÅ började jag inse att fan, det MÅSTE ju vara värkar, eftersom att smärtan kommer och går! Haha, jag som inte alls var beredd på det, jag var ju beräknad om 12 dagar och skulle hämta hem Harry den dagen!
Ringde då mamma och sa att jag avvaktar med att komma eftersom att jag hade värkar.

Per vaknade och skrattade åt mig när jag stod i sovrummet och andades, frågade om det var dags. -njäe, det tror jag inte, det är säkert bara falskt alarm, fick han till svar.
Han tyckte i alla fall att jag skulle ringa in till förlossningen, men det tyckte inte jag. Såå ont hade jag faktiskt inte!

Per undrade hur långt jag hade mellan värkarna, bra fråga tyckte jag! Hallå, jag har ont, jag försöker bara komma igenom värkarna på lättaste sätt, inte bryr jag mig om längden mellan dom!! Men efter en stund tänkte jag att det kan ju vara bra att veta på ett ungefär hur ofta värkarna kommer, så satte mig vid varktimer.se och klockade och de kom med ca 3 minuter mellan. Läste lite där och det stog att som förstföderska 'ska' man åka in när man har ca 3 minuter mellan och som omföderska när man har 5-6 minuter mellan. Då blev jag lite nervös och tänkte att va fan, kanske lika att ringa in till förlossningen så dom vet att jag åtminstone har värkar och förbereda dom på att jag kanske snart kommer. Ringde dom första gången vid 14.30, och jag kom fram till att jag ville avvakta en stund innan vi åker in. Så jag började packa om bb-väskan, Per klev upp ur sängen, ringde chefen och arbetskamraten och meddelade att han inte skulle jobba den eftermiddagen/natten. Han fick även göra lite färdkost eftersom att ingen av oss hunnit äta något..
Efter tio minuter, en kvart, efter första samtalet till förlossningen, ringde jag in igen och meddelade att; NU kommer vi!!

Åkte dock först förbi Pers föräldrar och hämtade en bilbarnstol, sen brassa vi iväg till sunderbyn. Fick påpeka ett flertal gånger att han faktiskt inte behöver köra så fort, men det örat lyssnade inte han på ;)

Framme var vi vid kvart i fyra, då hade värkarna börjat komma lite tätare samt att det var lite mer kraft i dom. Fick lägga mig i ett undersökningsrum, och när dom första gången kollade mig var jag öppen 7 cm!! Dom= barnmorska samt barnmorskestuderande.

Jag fick snabbt förflytta mig till en förlossningssal, för där skulle jag visst stanna, skönt!
Dom tyckte jag hade kämpat på bra hemma, vilket jag själv inte höll med om. Det gjorde ju liksom inte så ont att jag trodde jag var öppen så pass mycket! Tji fick jag :]

Väl i förlossningssalen vart jag uppkopplad, fick nål i handen och fick börja med min älskade vän, nämligen lustgasen! Den höll mig lika kär denna gång som förra :D

Jag fick gå på toa och sånt där och efter det började det trycka på ordentligt. När värkarna kom försvann hjärtljuden, så dom beslöt sig för att ta hål på hinnorna och sätta en skalpelektrod på bebisens huvud. Sagt och gjort. 16.51 tog dom hål på hinnorna, var fortfarande 'bara' öppen 7 cm, men på en kvart öppnade jag mig de resterande 3 centimetrarna samt att jag hade krystvärkar, så klockan 17.04 kom våran andra prins till världen!!
Bebisen som visade sig vara en perfekt liten kille 'stod' en värk (eller hur dom nu uttryckte det). Huvudet kom ut, men fick 'stå' kvar till nästa krystvärk kom, så vi hade en liten grå/blå liten kille att gosa med de första timmarna, men trots det var han såklart lika fin som storebror!!

Denna gång hade jag turen att jag inte behövde bli sydd ett enda stygn, fick bara två 'skrapsår' som dom benämnde det. Det kunde svida att kissa, men något sånt har jag inte känt av, skönt! Hann inte med någon ryggbedövning som jag sett fram emot, fick klara mig med lustgasen, vilket fungerade galant!
Jag var oförskämt pigg efteråt, och hade helst satt mig i bilen och farit hem direkt, men se, det får man ju inte!

Hade turen denna gång att vi fick en barnmorska och en barnmorskestuderande som var superbra! Kände mig väl omhändertagen =P

Förlossning var verkligen en drömförlossning, kan inte klaga på något!



Nu har vi berikats med inte bara en, utan två underbart fina prinsar!
Vi är ofantligt lyckliga föräldrar!! ♥









Studerar lillebrorsan


Kärlek mellan bröderna