lindta

På eftermiddagen i fredags åkte vi hem till mina föräldrar för att lämna pojkarna där över natten. Det var första gången Evert sov utan varken mig eller Per.
När vi lämnat av dom åkte vi raka spåret hem, fick mig en powernap i bilen på ca 10 minuter, väl hemma var det bara att göra mig klar för att sen åka och köpa mig något ätbart och sen infann jag mig på jobbet! Ja, ni läste rätt! I fredags jobbade jag och det var superroligt!! Jag var nervös i början eftersom jag inte jobbat sen i somras, men det gick bra, jag fick ha hand om den sidan jag har varit på och sen så är man inte ensammen heller, vilket är skönt. Himla roligt att jag blev utringd, första gången jag jobbar natt där men hoppas inte det var sista gången =] Natt är ju egentligen det optimala att jobba när man har barn, me like!

När jag slutade tio i sju i lördags, åkte jag hem och väckte min kära karl och sen åt vi frukost tillsammans. Sen var det bara att klä sig för våran skotertripp.
Klockan åtta var vi klara och lämnade gården. Sova är väl ändå överskattat?! ;P

Vårat mål för dagen var Storsund, och hur länge det skulle ta dit visste vi ju inte så jag tyckte vi skulle åka direkt från morgonen, vilket var lika bra... 3½ timma senare hade vi nått vårt mål! Väl framme åt vi lunch och sen la vi oss på ett liggunderlag, jag somnade på två röda! =]
Blev bara några minuters sömn, för sen kom Per på att vi skulle köra skoter till Älvsbyn, eftersom att vi likaså skulle dit senare, så slapp pappa komma och hämta oss.
Efter att ha fått vägen beskriven tog vi skotern och fortsatte resan. Vi hann inte långt så hade vi glömt hur vi skulle köra, så vi gissade oss fram, och insåg sen att vi kört fel.. Skulle vända och så fastnade vi. REJÄLT! Per var jävligt less, vilket var förståeligt. Hur lätt är det att skjutsa någon, där lederna hade drevat igen?! Hamnade man minsta lilla utanför var det bara att 'bryta' upp skotern på 'leden' och gick inte det vara det bara gasa och hoppas på det bästa! Vi ringde efter hjälp men innan dom dök upp, hade vi med gemensam kraft fått loss skotern ock började möta vår hjälp. Hjälpen fick leda oss upp på den led vi skulle följa och när vi väl kom på den leden gick resten av resan ganska smärtfritt ;)

Hela resan fick jag hålla ett fast grepp runt Per, vara beredd när han gasade till och luta sig åt det håll det behövdes.
Att jag hade en ryggsäck som säkert vägde 20 pannor på ryggen gjorde inte färden skönare, och den bidrog ännu mer till den hemska träningsvärken jag fortfarande har kvar, två dagar senare :P Att jag sen fick gå/krypa/plumsa i pudersnön några gånger förstärkte träningsvärken!
Livet är bra härligt! :)
Vi fick i allafall ihop ca 11 mil på skoterns dyna.



Vi grattade min kusin på eftermiddagen/kvällen och jag kan säga att mina ögon verkligen kämpade för att hålla sig öppna! Men dom klarade uppgiften galant :P
Att det vart en tidig lördagkväll var behövligt, sen att jag även fick sovmorgon igår var guld!

Även igår blev det en tidig kväll, men kroppen skriker efter sömn, så det var bara lyda den =]